Vad konstigt det känns. Som om jag är ledsen, men inte vet riktigt varför. Michael Jackson är död. Har alltid haft honom som stor idol. Hade väggarna i flickrummet klädda med bilder av honom. Många av mina kompisar tyckte att jag var konstig som gillade honom, men sen fick de själva upp ögonen och kanske öronen? 1988 på Eriksberg stod jag längst fram, bara några meter från honom och känslan var magisk. Sen var det en vakt, som jag känner, som tyckte att jag såg lite yr ut, så han lyfte bort mig, och jag hamnade långt bak igen. Men vad har man fått armbågar till? Jag var snart längst fram igen.
Men, nu är han borta. Må han vila i frid. Hans musik kommer dock att leva kvar i all evighet, han var och förblir The King of Pop. Som sagt konstigt känsla, jag kan inte säga att jag sitter här och gråter av sorg, men en klump i magen är det i alla fall.
På återseende
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Pia!
Kom på att jag inte tackat ordentligt för den utomordentligt härliga träffen i lördags, och visst är det så att ett gott skratt förlänger livet....jag kommer minst att bli 140 år nu, haha!
Ha en fin dag o hälsa din härliga familj
Kram Gunilla
Skicka en kommentar